Hur ofta får man inte höra att man måste kompromissa i en relation? Ge och ta? Att man måste göra det om man vill komma någonvart och lyckas i livet, och att allt annat är orealistiskt?

I det följande ska just denna generella attityd inte bara ifrågasättas utan helt ersättas av den totala kompromisslösheten. Följ med in i snårskogen och ta inga fångar: Här viner kritiken i luften och både du och din partner blir måltavlor för den förnuftiga bitterhetens taktfasta march mot frihet.

Många människor svarar jag vet inte och kanske på viljerelaterade frågor. Det är motiverat att titta närmare på dessa svar för att de används flitigt, i många situationer och på en vardaglig basis. Syftet är att visa varför svaren inte är rationella och sällan bör accepteras.

Här är två förtydligande exempel som vi kommer utgå ifrån:

Adelle: Ska vi ha sex?
Kim: Kanske.

Adelle: Vill du ha en sojaglass med blåbär?
Kim: Jag vet inte.

 
Nej, den har inget med barn att göra. Villaförort, vuxenskapet och ett kvävande rollspel där den formella kärnfamiljen tystas ihjäl av sitt eget ideal sammanfattar denna sevärda film som får sitt största värde just genom belysandet av en persons relation till sig själv då den ingår i den traditionella drömmen där hus, barn och villa blir jagets definition.

Hemmamannen träffar sin granne, hemmafrun Kate Winslet, vars framgångsrika man runkar till internetporr och sniffar i Slutty Kates trosor. De blir förälskade, och det är ungefär det hela. Men ändå inte.

Jag slängde ur mig att dans var förtryck då dansens essens är att följa mönster och på sin höjd improvisera däremellan eller modifiera de givna. Till det vill jag ställa vad jag menar är en kontrast i jämförelse – den fria rörelsen, att ge uttryck för det man känner frammanas av musik eller vad det nu kan vara, men att göra det utan någon som helst restriktion. Så, om det stämmer att dans innefattar någon som helst regel eller mönster, så är dans restriktivt för rörelse. Om så är fallet är dans som institution förtryckande för emotionell expressivitet.

 
Det finns en underbar persisk film som heter Smaken av Körsbär.

I dag dog en människa. Vi varken talades vid eller träffades särskilt ofta. Allt vi fick var några somrar tillsammans och en vinter eller så, för livet hade helt andra planer.

Jag kommer aldrig sörja någons bortgång. Den är död, som min pappa rationellt försökte uttrycka sig. Gråter däremot för det lidande som livets gång innebar för den och av saknad. Gråter för att döden är en påminnelse man inte vinkar bort. Den säger oss att chanserna är slut.

Det blir inga fler somrar. Den där trädgården med grönsaker, citronträdet på balkongen, det korsade plommonträdet som gav frukt i alla regnbågens färger, sträckan vi gick tillsammans om morgnarna, det där kommer jag aldrig få igen.

Är därför glad att jag enbart har bra minnen och att jag upplever det som det vore igår. Kan bära vår tid tillsammans inom mig. Stunderna räckte för att tycka om den som var sig själv, med ett lätt sinne. En enkel person, och älskvärd.

Föreställ dig att du är tillsammans med en person som du älskar fullkomligt. Ni har det bra och allt fungerar relationsmässigt. Hur hade du påverkats om det visade sig att du var din partners b-plan?

I det följande ska det visas hur det kommer sig att du antagligen är just en sådan.

jag väntar.

Enligt alla bloggexperter förväntas man vara personlig och unik. Läsarna sägs vara nyfikna inte på bara det man skriver utan också det personliga bakom. Har därför publicerat en del saker som trillat in i mailen och kommentarerna sedan jag började skriva och kommer göra det till tradition att under Om fortsätta besvara sådant besökarna undrar över. Om det tillkommer något nytt kommer det på något sätt framgå här på framsidan.

Förutom det har det också skett en del förändringar på sidan:

• Nya bilder och kategorier i Visuellt
• De fula gråa ramarna runt bilderna i Visuellt är borta
• Man kan nu se vilket nummer en kommentar har i diskussen
• Bannern till höger i det gråa fältet kommer roteras slumpmässigt på daglig basis.

Mycket nöje fram till nästa inlägg som antingen kommer handla om porr eller aktuell apartheid i Sverige.

shakira shakira!
*svänger på allt*

Sajtfanskapet är nu klart. Gaia är revamped och har döpts om till mer passande subversiva. Ska bli kul och se om någon mer än jag i hela Sverige är intresserad av att skriva.

Dansa till bomblåten, kila över dit och skriv. Med tanke på hur skit världen är kanske vi kan förbättra den i fantasin om inte annat. Möts i sagan.

[Ehrm.. tryck play... det betyder leka på engelska tror jag...]
[audio:bombar.mp3]

 
Oh my god jag glömde nästan alla hjärans dag…
Igår var det du-visar-kärlek-genom-att-konsumera-dagen. Alla hjärtans dag. Undrar så smått hur många vilsna som firade denna festlighet och bevisade sin fantastiska eviga kärlek till varandra. Förmodligen en del. Kanske genom kakor, gods, små söta mirandakort, och annat krafs. Jag tror man förtjänar dö om man är så dum.

Oavsett fall. Jag stod utanför konsum i väntan på min rumskamrat. Två tonårsflickor kommer fram. De ser ut som white-trailer-park-trash. Deras föräldrar saknar utbildningen som doktor kosmos sjunger om. Döttrarna kom fram till mig.

- Kan du handla till oss?
- Handla vad?
- Cigg.
- Varför skulle jag det? Handla själva.
- Vi är 17.
- Min pappa dog av cancer. Han rökte ihjäl sig.
- [Ena tjejen] Min mormor dog också av cancer
- [Andra också entusiastisk] ..och min morbror också.
- Jag tänker inte köpa cigg till er. Ni kommer dö av det. Sluta rök istället.
- Men..det är allas hjärtans dag.. man ska vara snälla mot varandra.

De begrep inte hur snäll jag var. Tur att jag begriper och att alla kan läsa det i min kukblogg.