I media har det rapporterats om rön som visar att oralsex ökar risken att drabbas med nio gånger, vilket i sammanhanget gör oralsex farligare än t.ex. tobak. Även om forskningen fortfarande är relativt begränsad är det kul att översätta detta till något mer konkret, som man självfallet inte vill göra i medias hypande av rönen:

I Sverige är det endast ca 300 som drabbas av strupcancer per år. Uppenbart är att det bland dessa redan ingår de som har oralsex. Ska det göras begripligt hur stor risken är för att man själv ska drabbas för att man går ner för någon får man kanske se på vad den siffran avslöjar – att det är 0,005% av befolkningen som får strupcancer varje år, med eller utan oralsex, om man räknar på en kraftigt reducerad population på sex miljoner. Detta innebär att 1 person per 20 000 invånare får det.

Simma lugnt, som de säger i Fablernas värld…

Att kvinnor är sämre än män på matte är en välförankrad myt som har en tragisk verklighet bakom sig. Även om det är föga överraskande i en patriarkal värld är det trist att forskningen kring stereotypernas inverkan på oss inte omtalas i samma mån som skrönorna sjungs ut.

För att visa varför kvinnor kan misslyckas i t.ex. matte kan man undersöka en annan social grupp genom att utsätta den för “stereotypt hot”. Vetenskapsmän i Texas valde en grupp som, till skillnad från vad kvinnor antas göra av allmänheten, rockar fett på matte: De bästa vita, mattestuderande männen på universitetsnivå.

 
På “vår” planet är människan den smartaste. Näst efter oss kommer, mycket överraskande, människoapan. Detta visas av bl.a. en ny studie och i media hånar man samtidigt övriga djur som inte klarade sig lika bra i alla sk. intelligenstest man utsatte aporna för.

Vi utnämner alltså först oss själva som väldigt intelligenta. Det är givet, för hur vi skulle kunna göra annat? Vore någon annan art vida överlägsen oss hade vi inte haft förmåga att förstå det och utnämnt oss likväl. Det är tjusningen med dumhet och egocentrism som vi alltid lyckas påvisa i objektivismens namn.

Sedan gör vi ett test, utifrån vår hjärna, efter våra definitioner, och mäter något så påhittat som intelligens med våra mått hos arter med annat psyke, andra preferenser, förståelser, erfarenheter o.s.v. Seriös forskning eller ett Frankensteinprojekt?