I en rapport från BRÅ & SÄPO framgår statens perspektiv på vit makt-rörlensen och den autonoma vänstern. Det är en diger och spännande läsning som på olika sätt kan hjälpa den autonoma vänstern att utvecklas, genom bl.a. konstruktiv självkritik, men även genom större insikt i vit makt-rörelsen och statliga strategier.

En sällan omtalad härskarteknik kommer avslöjas i det följande. Den är väldigt mäktig och utövas från ett politiskt korrekt meta-läge som gör det svårt att ifrågasätta och den.

Kolla på lite japansk porr. Kvinnorna låter allid gråtfärdiga. Slump, eller finns det något intressant att syna som feminist? Där är onekligen en skillnad i västerländsk och japansk porrkultur, i alla fall i den straighta versionen av den.

Med smink som konkret exempel reder vi ut huruvida man kan ta reda på om något är ett exempelvis ett feministiskt problem: Kan man verkligen förstå det, och är det okej eller ej att sminka sig om man är feminist?

Se hur exempelvis en feministisk aktion kan bli både komplex och motsägelsefull, trots att den är utomordentlig och ett steg framåt.

Det finns en allmän sexfantasi ute bland folket, i alla fall bland den del av den som har en snopp, som i stora drag går ut på att se kvinnor ha sex med varandra och helst även själv bli delaktig. Den heteronormativa mannens fantasi om kvinnosex är i sin huvudsakliga skepnad inte en fantasi om lesbisk sex där han inte är önskad, utan snarare en om heterosex från hans sida med bisexuella kvinnor. Lesbiskor däremot är självfallet tråkigt för alla män som önskar ha sex med en kvinna, och som sådan är den ett fenomen som reducerar antalet potentiella sexpartners för heteromannen.

I många vänsterfeministiska kretsar finns det för tillfället en lesbisk/bisexuell trend. Trots den relativt höga andelen människor med en till synes normbrytande sexualitet har den feministiska rörelsen missat att fråga sig hur & varför det kommer sig att många kvinnor är bisexuella.

Plötsligt dör alla djur med en y-kromosom och kvinnorna får planeten för sig själva. De enda överlevande hanarna är en nästan helt vanlig snubbe och hans apa. Världen så som vi känner till den är ett minne blott, och i den 60 nummer långa Y: The last man tas vi med på ett äventyr där man på ett mångfacetterat sätt leker med tanken på en enkönad värld.

Manshaterskor, konspirationsteorier, burkor, galna forskare, israelisk militär, ryska agenter och mekaniska manshoror är några av de saker man kommer få stifta bekantskap med under resans gång. Serien har, förutom genom ämnet i sig, ofta med en uttryckt feministisk beröringspunkt. Köns & genuskommentarer förekommer frekvent för att vara i ett outtalat feministiskt verk som getts ut av DC:s Vertigo.

 
Internationella kvinnodagen har snart firats i 100 år även om FN inte erkände den förrän i slutet av 70-talet. Det är något magiskt med 8:e mars och tanken bakom: Man kan knappt tro att det finns en dag som enbart finns till för att hedra kvinnorna och belysa rättigheterna. Det är bra. Det är positivt att man driver frågorna emellanåt. Problemet är bara att feminismen inte kan förläggas på en enda dag, som “firandet” av 8:e mars föreslår.

Det handlar om praktik. Om vad som sker dagarna efter. Målet för mig som feminist är inte att fira att jag getts ett existensberättigande. Det föddes jag med. Målet är att avskaffa den värld som gör att 8:e mars uppfattas som positivt och speciellt, iställtet för som vilken dag som helst där det som berörs under dagen ses som en självklarhet.

Det finns en allmän bild av gaykulturen där t.ex. butchen återfinns. Vi har också den homosexuella mannen som talar på ett visst sätt som i princip enbart bögar gör, densamma som gör “feminina rörelser”, vi har schlagermusiken, och en hel del annat.
 
Problemen som kommer tas upp är inte enbart riktade mot gaykulturen i sig. Den figurerar blott som ett konkret och aktuellt exempel på vad som bl.a. blir föremål för resonemangen.
 
 

Många verkar i all sin välvilja ha lätt för att blanda ihop idioti med systerskap och feminism. Saker som inte har något med systerskap att göra och som jag sett många nyfrälsta systrar befatta sig med är t.ex. att:

• alltid hålla med tjejen i diskussionen oavsett vad hon säger enbart för att den hon driver polemik med har en penis.
• låtsas vara bi- eller homosexuell och låta alla vart man än går veta det enbart för att sex mellan kuk & fitta alltid skulle vara fel.
• färga sin ljusa fjunmustasch svart för att se mer hardcore ut.
• ha vänstertrendiga kläder.
• förutsätta att ingen kille kan vara minst lika angelägen feminist.

Ordet används flitigt i feministiska kretsar, men vilken är innebörden? Om du är feminist är du välkommen att kommentar och dela med dig av hur du tror att ordet systerskap används i allmänhet, samt hur du vill förändra den bilden.