Plötsligt dör alla djur med en y-kromosom och kvinnorna får planeten för sig själva. De enda överlevande hanarna är en nästan helt vanlig snubbe och hans apa. Världen så som vi känner till den är ett minne blott, och i den 60 nummer långa Y: The last man tas vi med på ett äventyr där man på ett mångfacetterat sätt leker med tanken på en enkönad värld.

Manshaterskor, konspirationsteorier, burkor, galna forskare, israelisk militär, ryska agenter och mekaniska manshoror är några av de saker man kommer få stifta bekantskap med under resans gång. Serien har, förutom genom ämnet i sig, ofta med en uttryckt feministisk beröringspunkt. Köns & genuskommentarer förekommer frekvent för att vara i ett outtalat feministiskt verk som getts ut av DC:s Vertigo.

Mattias Andersson försöker i boken, som ironiskt nog säljer enbart för att den handlar om sex, utföra ett undersökande reportage från porrens bakgårdar och finrum.

Texten är till en början en intressant beskrivning av branschen som i vanliga fall är insvept i ett moln av dimmor. Den inleds med en porrinspelning, och en historie- respektive ekonomilektion. Efter att ha läst den första hälften blir den tyvärr tjatigt upprepande. Det är också då hans avfärdande av porrkritiken blir mer uttalat. Andersson lyckas genom sitt gnatande, upprepande referenser till den lyckliga horan och marginella dito till den utsatta, övertyga den som inte redan var porrfrälst att pornografins vara eller icke-vara kvittar och att den feministiska kritiken bygger på godtycke, elitism och viktoriansk galenskap.

 
Handboken En utrotningshotad art: En riktig man lär ut manlighet. På baksidan står det bl.a:

Nu får du äntligen chansen att återövra den alltför länge bortglömda konsten att vara en man. En riktig man. Denna oumbärliga handbok ger dig handfasta råd om hur du blir expert på allt som en riktig man bör (och förväntas) kunna.

Boken är skriven av Sam Martin, föga överraskande en texasbo. I förordet problematiserar han manlighetens bortfall genom att peka på försäljingen av antal hammare och slår fast att det män sysslar med numera inte är manligt om man jämför med Richard Burton eller Bogart. De klarade ‘leva i tält flera år, få spjut i ansiktet och däcka andra män samtidigt som de kunde charma en kobra’. Martin skriver att återerövrandet av manligheten främst kräver att man gillar hårt arbete och smuts, samt att man är modig. Och det blir faktiskt ännu roligare…